När kyrkomötesombuden i det som slarvigt kan kalla Svenska Kyrkans "riksdag" idag röstar om en utredning av den jurdiskt bindande vigselrätten, då beskrivs det i flera medier som en kyrkosplittrande fråga. Men det är fel.
Visserligen finns det ganska många som har lätt att bli lästa, hörda och synliga i media och gärna skulle se att Svenska Kyrkan skadades och ännu hellre splittrades. Vilken fråga som än kan användas för att ge utrymme beskrivningar av en kyrka i kris och förfall blir användbar.
Uppdatering 26 oktober: Idag är det DN:s ledarsida som väljer att inte göra en korrekt rapportering från kyrkomötet. Här upprepas påståendet att kyrkomötet i veckan tagit ställning för Svenska Kyrkans vigselrätt. Ombuden debatterade till dels den frågan, men voterade om en utredning av nuvarande ordning. Det var vad det sakligt handlade om. Trots att det står i ledaren att flera biskopar, bland dem Stockholms stifts biskop Caroline Krook argumenterade för en utredning av kyrkans vigselrätt så fattar eller vill inte ledarskribenten fatta. Genom att skriva ospcificerat "kyrkan" så visar inte Dagens Nyheter de andra svenska samfunden respekt. Också flera av de har vigselrätt.
Bloggande prästen och kyrkomötesombudet Marta Axner reder ut begreppen här Varje företrädare för den tredje statsmakten som infann sig på ärkebiskopens presskonferens kunde få rätt information att ge sina läsare, lyssnare och tittare. Valet är och var fritt.
De tre frågorna om en könsneutral äktenskapsbalk, vigselrätt och en ny ordning för kyrklig vigsel blandas samman. Att de har med varandra att göra är förstås sant. Men den som vill följa debatten, och inte minst förstå den, bör vara uppmärksam på debattörernas argumentationsteknik.
Svenska Kyrkans konstruktion gör att en kyrkosplittring i två eller flera delar som var för sig skulle leva vidare som nya kyrkor inte alls är ett realististiskt scenario. Inom Svenska Kyrkan finns inte några större organiserade rörelser som skiljs från varandra av tros- och lärofrågor. Utan sådana organisationer finns inget som skulle kunna bära upp nya kyrkor.
En alltför utbredd missuppfattning är att en kyrka inom sig inte skulle kunna rymma en stor spännvidd av trostolkningar och olika sätt att praktisera tro. Bara med ett snävt svenskt perspektiv och begränsade kunskaper om kyrkoliv i världen idag och i historien kan man behålla en sådan föreställning.
Det stora engagerade medlemmar i Svenska Kyrkan vill förstås att kyrkan ska hålla samman och man tar ställning och agerar utifrån det som man uppfattar som mest rätt.
Men den nu aktuella debatten om vigselrätt, äktenskapsbalk och vigselgudstjänst är ändå problematisk. Flera av de mest synliga aktörerna i den inomkyrkliga debatten - bland dem biskopar, präster både med och och utan politisk etikett och kyrkopolitiker - känner sig uppenbarligen fria att använda i stort sett vilka argument som finns tillhands och vilka härskartekniker som helst för att vinna sympatier från de grupper man flirtar med och själva debatten.
När t.ex. biskop Martin Lind säger att det är okristligt att avsäga sig vigselrätten förstår man att det inte längre är varken den disputerade forskaren eller själavårdaren som talar, utan populisten som berusas av uppmärksamhet på andras bekostnad.
I förra veckans nummer av Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning efterlyste prästen Mikael Mogren fler medlemmar i Svenska Kyrkan som skulle tala om tro, förklara och försvara. Mogren är också ombud i Kyrkomötet. På frågan av varför så få talar för tron kan han få svar på. Han har svaret framför sig till stor del.
Det måste till en omvändelse i sättet att tala om tro. Tonläget måste bli ett helt annat. Inom Svenska Kyrkan först och främst. Det är först när praktiserande kristna lärt sig uppträda respektfullt i mötet med varandra som vi blir trovärdiga i dialogen med andra människor.
Kyrkomötet sänds på internet. Öppenheten är viktig, men om ombuden inte ändrar stil så skadar de den kyrka de har fått förtroende att styra.
Dagens röstning i kyrkomötet kommer också uppvisa en utbredd taktikröstning där fingret på voteringsknappen helt befrias från värderingar och tro hos fingrets bärare. Allt för att vinna kortsiktiga segrar.
Jag begär inte att alla ska gilla varandra. Jag begär inte att alla ska tolka tro och lära på samma sätt. Men jag hoppas på att det ska bli slut på att kristna låter sig hetsas av och mot varandra till ett ordkrig som är obelevat och väcker allt annat än sympati och respekt.
Den som börjar byta stil kommer på i det korta perspektivet att uppfattas som en förlorare. Men Svenska Kyrkan skulle vinna på det. På sikt kommer den nya stilen att befria många människor och bli det som attraherar.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, tro, lära, vigsel, äktenskap, kyrkomötet, uppsala, martin lind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar